Historik

När man släktforskar är det inte bara kyrkoböcker som intresserar. Ofta dyker man på saker som är extra spännande, vilket gör att man "gräver" djupare för att få veta mer. Det blir en hel del läsning av historieböcker, gamla böcker, besök på arkiv, och många resor till platserna där händelserna utspelade sig. Många släktgårdar har blivt besökta och även de närmaste grannarna. Vad vet dom om gårdarnas historia och har de gamla foton och dokument? Många foton och inskannade dokument blir det. Här tänker jag beskriva några historier av speciellt intresse, förhoppningsvis för fler än mig.

Jämtland är lite speciellt när man släktforskar och det är intressant att följa vad som sker när landskapet går från att först tillhöra Norge, därefter Danmark-Norge, sedan Sverige ett tag, tillbaka till Norge, sedan Sverige, Norge ... osv, för att slutligen 1645 bli svenskt. Inga andra svenskar har tvingats svära trohetsed så många gånger till olika länders kungar som jämtarna. Intressant i sammanhanget är att trots att Jämtland tillhörde Norge politiskt så hörde Jämtland kristligt till Uppsala ända till 1570, som ett resultat av freden i Stettin. Ärkebiskoparna på 1200 till 1500-talet verkade gilla att fiska och värnade speciellt om Ragunda då de hade fiskevatten där. Under länken "Jämtland" finns en kort beskrivning av Jämtands historia.

Jag började söka mina rötter först på mammas sida, eftersom hon levde medan min pappa redan gått bort. Min mamma är född i Häggenås och en stor del av hennes anfäder återfinns i västra Jämtland. På min pappas sida, som är född i Ragunda, finns stora delar i östra Jämtland. Vid ett tillfälle när jag grävde i kyrkböckerna efter pappas anfäder så dök några föräldranamn upp som jag hajade till på – de hade jag sett förut. Jag hade dessa föräldrar redan ii min mammas antavla. Det kändes som jag var inne på ”mammas gata”, vilket jag ju faktiskt var. Så min mamma och pappa är släkt med varandra, fast på långt håll. Ett kul sammanträffande då de båda går tillbaka till den sk. Stugusläkte. Se mer under länken "Stugusläkten".

En annan intressant släktgren hittade jag i kyrkböckerna när jag läste om min farfars farfar Olof Johansson i Kalvskinnsberg, Värmland. Där står att han ”brukat knif” och eftersom min fru Mailis kommer från Finland så sa jag att ”det verkar som vi har finnar i släkten”, mer som ett skämt. Redan i nästa generation hittar jag Olofs pappa, Johan Nilsson som han står skriven i kyrkböckerna. Men, från en dagboken skriven av finsk student som vandrade i norra Värmland år 1821, läste jag om en Johan Nilsson Oinoinen i Kalvskinnsberg. Här var första bekräftelsen på att vi har en finsk ådra i oss. Snart dyker det upp många andra finska släktnamn som t.ex. Häkkinen, Karttunen, Kiiskinen, Siikainen, Suhoinen, Tenhuinen. Alla släktnamn med sitt ursprung på 1500-talet från landskapet Savolax i östra Finland. Släktnamnen pekar på en familje- och klantillhörighet som gick i arv. När de kom till Sverige så blev de dock inskrivna enligt svenskt maner med efternamnet efter pappans förnamn, med tillägg –sson eller –dotter. Släktnamnet fördes dock vidare muntligen och man kan ibland hitta dem i domböcker och mantalslängder. Så, vad betyder det här för oss ättlingar? Om vi, och våra närmaste far och farföräldrar, fört traditionen vidare så skulle vi idag haft släktnamnet Oinoinen, i rak nerstigande led från far till son ända från 1500-talet. Mer information finns under länken "Skogsfinnar".

Jamtli i Östersund är ett historieland där man som besökare kan uppleva hur livet var på olika gårdar vid olika tidsepoker. All "personal" är klädda och uppträder som det var på den tiden. Jag har besökt Jamtli många gånger i min uppväxt, men efter att ha släktforskat en tid så ser och upplever man Jamtli med helt nya ögon. Vid ett besöket, då vi går förbi Tingshuset så läser jag skylten utanför. Den har jag säkerligen läst flera gånger tidigare, men den här gången såg jag något nytt, huset hade varit gästgiveri i Gärde i Brunflo. Direkt insåg jag att detta måste vara en släktgård, vi har nämligen anfäder som var gästgivare, i flera generationer, i Gärde på 1700-talet. Gissa om huset fick lite extra uppmärksamhet den här gången, och en hel del foton blev det. Se mer på länken "Tingshuset".

Källor: