Ansedel Sjul Olofsson

1615-1705

Född omkring 1615 i Ansjö, Hällesjö (Z) [1] .
Begravd 1705-02-19 i Ansjö, Hällesjö (Z) [1] .

Sjul Olofsson Född omkring 1615 i Ansjö, Hällesjö (Z) [1] . Begravd 1705-02-19 i Ansjö, Hällesjö (Z) [1] .	F Olof § Sjulsson. Född i Ansjö, Hällesjö (Z) [2] . Död efter 1655 i Ansjö, Hällesjö (Z) [3] .	FF Sjul @ Ersson. Född i Ansjö, Hällesjö (Z) [2] . Död Levde ännu 1615 i Hällesjö (Z) [2] .
	M Ingrid Pålsdotter. Född [4] . Död efter 1645 i Ansjö, Hällesjö (Z) [4] .

Levnadsbeskrivning

Sjul finns med i Mantalslängder och Jordeböcker från 1660 till 1683. Här antalslängden 1683:

Hällsiöö Sockn /Ansiöö Siuhl Olofsson

Sjul med hustru Anna Persdotter finns omnämnd i mantalslängden 1645 i Ansjö, Hällesjö (Z) där det finns tre familjer noterade, sid 120:

Här mantalslängden 1645 i avskrift:

Endtsiö (Ansjö) / Olle Siffuerssen med hustru Pouellsdotter; barnen Siffuer Ollssen med hustru Anne Pedersdotter, Berette Ollsdotter

Äktenskapet med hustrun Anna Persdotter ser ut att vara lite ”knakigt” trots att de varit gifta över 40 år, eller kanske på grund därav. Sjul blev inkallad till Ragunda tingsrätt 17-19 december 1688 av sin hustrun för att han haft ”otukt med en ko”, för 12 år sedan enligt hustrun. Hon sa pckså att han var ”ond mot henne” och att han inte längre låg med henne. Hon anklagar honom också för att umgås med grannens piga.

Ragunda tingsrätt 17-19 december 1688, sid 344-5:

”6. Siul Olsson i Ansiö angafs wara nyligen berychtat aff sin hustro Anna Perssdotter för capplan herr Oluff Klåckhåf för tolff åhr sedan, hafwa bolat med een sin koo, som berättade som föllier, nembl. att hust. Anna för twå à tree åhr sedan een och annan gång sändt budh at willia talla med honom, och enär han dijth kommit, intet annat sagt, än deth hennes man war ondh moth henne, och comminister eij meera der till göra kunnat, än förmant dem å beggie sijdhor at läfwa enige, men hust. Anna lijkawäll sändt budh at få talla med honom, deth han eij försummat, och hon sedan swarat sigh hafwa ondt i hiertat, och eij wijdare kommit, än at man[nen] war ondh och olåtigh, och icke een gångh wellat wända sig till henne i sängen, och Siuhl beklagat hennes onda och styfwa sinne.

3:die stoorböndagen förledne sommar hafwer hust. Anna sagt sigh willia söndagen effter gå till herrens nattward, då hon tillfrågades om hon wore förlijckt med sin man, och hon swarat der till ja, tillijka med honom, och sade sig beggie der till wara beredde. Söndagz-morgonen kallade herr Oluff henne till sigh, och påminte, huru offta hon sändt honom budh at komma till tahls med sigh och intet meera sagt än owänskapen emellan man och henne: befruchtandes deth måtte wara något annat som samwettet aggar: bediandes henne säija uth hwad henne felar, och lärer intet förr niutha absolution, då hon begynte gråta, och beklaga sin hiertans ångest öfwer sin mans åthforor för 10 eller 12 åår sedhan, i det hon kommande till fähuset, widh sollennes [fol. 344r] nedergångh, blifwit warse sin man, Siuhl stå baak om een koo, och tuifwels utan giorde olåfligit, och syntes fiätten baak om koon på måckrumståcken, och enär han blifwit henne warse, kastat sigh neder ibland småfäet på gålfwet stående, och sedan på bucken uth genom dörren, och gått in i stufwan och lagt sig i sängen, och enär hon sålledes bekändt, blifwit tillfrågat om hon samma berättningh för någon annan giort? Swarade: För Påhl Larsons hustro på Hellsiö kyrckiobordh, Märett Pedersdotter, hust. Ingiehl Ersdotter i Ansiö och för sin son Oluff Siuhlsson. Item, om hon wille och kunde dhen i annat folckz närwaru bestå? Swarade ja, och dy inkallades nämbdeman Joon Olsson i Carllsgårdh, och sexman Oluff Påhlsson i Byen, då hon samma berättelse giorde. Effter predijkan till-frågades Siuhl der om, då han föregifwit, sigh på gården höra een koobällia i fähuset, och dy dijth gått och blifwit warse een oxkalff wara löös blefwen, och han honom bundit, och alldeles nekat till hennes grofwa angifwande och misstanckar. Hust. Anna hafwer och bekänt såsom till täckn och styrckio, at Siuhl tillbudit sedan om affton medh henne hafwa omgängie, och eij warit mechtig der till, hwar aff hon slutitt honom i fähuset hafft olåfligh beställningh. Widh tillfrågan om samma koo wore quaar, swarat, at hon intet kunde henne sedan lydha, utan lät Jönns i Håfdsiö den få.

Hust. Anna förehöltz herr Olufs giorde relation (emedan som hon stoort feel på hördzlen hafwer) som berättar sigh komma i fähuset effter sollennes nedergångh om sommaren, derest Siuhl war, och sågh wäll honom gå lutat uth genom dörren, men tallte intet med honom, utan gaf kalfwarne dricka utur med hafde stäfwa: seendes honom intet olåfligt för sigh hafwa; doch syntes fiätten effter honom der han stått baak om kohn. Hon tillstår, honom willia samma natt hafwa omgiängie med sigh och hade inga kraffter der till, som offta skee kan, säger hon. Sammalledes, att Jöns i Håfsiö bekom den misstänckte koon fast än honom een större war låfwat, emedan som hon intet kunde henne sedan see och lijda. Hust. Anna, att hon af häpenheet intet kom till at fråga honom, hwad han der hade at göra, och at allt gårdzfolcket hade lagt sigh: seendes honom intett [fol. 344v] liggia i sin wanlige sängh, och tänckt honom wara gången till siön, och lijkwäll fan honom i fähuset. Nämbdeman Jon Olson, att hustro Anna i herr Oluffs närwaru sade, sig see sin man kasta sigh neder åth småfä, och krypa uth genom dörren, och at fählarne syntes på måkrumståcken, men sade sigh intet see honom någon ogärningh för sig hafwa, doch hållit honom misstäncht så derföre som dhet han sedan warit emoth henne ondher och wrånger.

Änckian hustru Ingiehl Erssdotter, att hon förledne wåår kommit till hustro Anna och beklagat sina många wederwärdigheeter och motgångh, och hon swarat, at dee äre eij skattande emoth hennes eller sina, och wid tillfrågan sagt, sig see sin man komma een affton uhr fähuset, enär hon dijth skulle gå at gifwa kalfwarne dricka, och wijdare tallte hon intet om sin motgångh, kan hända aff sin opassligheet som hon då drogz med, eij heller blef hon frågat meera der om.

Oluff Påhlsson at hust. Anna sade sig komma i fähuset at gifwa kalfwarne dricka, och såg sin man stå wed een koo, och kastatt sig neder, och kruppit uth, och at fälarne syntes på måkrumståcken baak om een koo, och meera hörde han henne intet säija.

Sonen Oluff Siulson och Märitt Persdotter äre icke tillstädes.

Siuhl Olson om sina 70 åår förehöltz hans hustrus angifwande och at han wille bekänna sanningen? Hwar till han swaradhe, sig om een söndagzaffton skulle gå till sängz i een stufwa hart widh fähuset och hörde een koo bällia, och dy gått in, och såg een oxe waro löös och stångit dee andra, den tagit och bundit i een staka på gålfwet, och mött sin hustru i dörren, och frågat hwij boskapen icke wore bunden, och hon swarat sig det eij giordt, utan barnen och intet meera der giorde, och sedan gått till hwijlo, och hans hustru kommit medh: berättandes henne wara styfsint och ondh enär hon om något blifwit tilltallt, dåch altijd legat i een säng tilhopa och aldrigh af henne derföre förwitt.

Hustru Anna hafwer och misstäncht sin man för pijgan Gertrud Siulsdotter som een tijdh wistatz i grangården, det hon berättar [fol. 345r] sigh der aff tagit, at han altijd wellat wara när henne och apas tillhopa, men aldrig sedt dem något olåfligit omgiänge för sigh hafft, doch war Siuhl olåtig och ondh, den tijden hon der i grändan war. Dhet berättades, hust. Anna skulle låfwat förlijka Giertrud för orätt angifwande, och å bytet nyligen der till afsatt tree dahl. k.m:t, hwar till hon alldeles nekar, och föregifwer sigh intet der till samtycht heller hört tallas der om, och alldrig skall hon få dem, ty hon haar många tårar för hennes skuldh måst fälla, och bedt henne intet gantas med sin gubbe, och lijkawäll intet hållit sig der ifrån.

Grannar och någrannar betyga, Siull Olofsson altijdh fört ett skickelligit läfwerne, och alldrigh för sådan grof missgerningh heller annan misstänckt, utan elliest roligh och skiämpt-sam, och at hans hustru warit swartsiuck och misstanckfull. Hustro Anna sade sig eij kunna troo, honom den synden bedrifwit men lijkawäll tänckt gallit der om, och huarken förr heller sedan sedt eller hördt honom wara i fähuset eller der boskapen haar wistatz.

Saken togs i betänckiande, och lämbnades nämbden, i anledningh aff 14 cap. Högmåla balcken L.L. honom wäria heller fälla till sakena, då dee enhälleligen honom wärde.

Ehuruwäll Siull Olsson är funnen en affton utj sitt fähuus och misstänckellige lijknelsser af hans hustro Anna Perssdotter till bohlerie äre angifne, hwar till han alldeles nekar, och så wijda till sådant fordras oemothsäijellige och klara bewijs; altså håller nämbden skälligt, i anledning och krafft aff 14 cap. Högmålabalcken L.L. och domare reglan, at wäria honom der ifrån, doch under höglofl. Kongl. Swea hoffrättz nådige censur och äntellige resolution i underdån. ödmiukheet heemstält.”

Begravningsboken 1705 i Hällesjö, sid 58:

(1705) d. 19 Feb. / begrofts / Sahl. Siuhl Olsson i Ansiö wä. / ster om Kyrkgafwelen, har lef- / wat christel. och wähl i 90 åhr.

Gifte och barn

Gift före 1645 [4] med Anna Persdotter.

Anna Persdotter. Född omkring 1617 [5] .
Begravd 1690-02-23 i Ansjö, Hällesjö (Z) [5] .

Barn:
Olof Sjulsson. Född omkring 1650 i Ansjö, Hällesjö (Z) [6] .

? Per @ § Sjulsson. Född 1655 i Ansjö, Hällesjö (Z) [7] [8] .
Död 1733-10-28 i Ansjö, Hällesjö (Z) [7] .

Källor

1. Hällesjö DB, C:1 (1689-1757) sid 59, 1705

2. Familjer i Hällesjö sid 19, Ansjö

3. Jordebok 1655 sid 320, Ansjö, Hällesjö (Z)

4. Mantalslängd 1645 sid 86, Olle i Ansjö

5. Hällesjö DB, C:1 (1689-1757) sid 25, 1690

6. Ragunda Ting 1670-01-11, Hällesjö

7. Död och begravningsboken 1733 i Håsjö (Z), sid 105

8. Mantalslängden 1695 i Ansjö, Hällesjö (Z)

Personregister Efternamnsregister Ortsregister

Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd 2020-10-25 med hjälp av Disgen version 2016.