Ansedel Hans/Johannes § Eriksson Jämte/Erici Isopedius

-1576

 

Död 1576-08.. i Stockholm (AB).
Dödsorsak: Mördad

Hans/Johannes § Eriksson Jämte/Erici Isopedius

Död 1576-08.. i Stockholm (AB).


F Erik @ Andersson.
Född uppskattat 1490-talet [1] .
Död 1563 i Oviken (Z) [2] .
Landsprost i Jämtland, Kyrkoherde i Oviken 1526-1563

 

 

 

 

 

 

Levnadsbeskrivning

 

Hans ser ut att följa pappa Eriks fotspår när han började studera vid Rostocks universitet och där skrev in sig som Johannes Erici Isopedius. 1564-02-29 skriver Hans ett brev därifrån till sina systrar och svågrar. På brevets baksida, som är addresserat till Hans svågrar, står skrivet:

 

”Humanitate, doctrina & virtute prestantibus viris domino Andraae in Brundflo, Domino Nicolao in Offerdal & Domino Michael in N. (eller H) affinibus ac fratribus meis charissimis. Till .Jemptelanndt.”

(XXX 1564 29/2).

 

Google översättning: ”För vänlighet, lärdom och tapperhet hos de män som utmärkte herren Andreas i Brundflo, herren Nicholas i Offerdal och herren Michael i N. (eller H) mina mest älskade fränder och bröder. Till Jemtland.”

 

Här början av brevtexten:

 

Mynn Broderligh kierlich helszenn samptt medh hwadh mhere gott vthi mynn machtt och förmögenhett svara kana, Edhers Kierligheter altiidh tilförennde. Atth edher alleszammens måtthe lycksaligen nu och well gå vnsker jagh aff hiertedtt alltijdh: Hwadh myn persoenn belangger, Gudh Alzmechtige thesz prijs, mår jag well, effter thenne tydzenns begemehetar. Och fogher edher her medh samptligenn, kerligenn till att wetthe thet Mester Mårtenn Helszingenn screff mig till i nest förlidhen szommer och gaff tilkenne, att wår Elskelighe kiere fadher nw fasth ett åhr sidenn, haffuer vthi enn rett Christelich troo och bekennelsze skeelz ifrånn thenne arme älennde bedröffuedhe och mödhesamme werdenne, och huiler nw vthi Gudz behagh medh anndre framlidhne förfedrer och the helige affszomnedhe. Enndoch iagh för myne beqemeheter skulldtt, och effter menniskelig wysz och köthzenns natur och artt, therutoffuer enn stor hiertenns szorgh bekom: haffuer doch (Gudh thess loff) therernott enn fast större hiertens tröst och gledhie atth wår elskelige fadher (szalich ihugkommilse) ähr nw i herranns wåningger och boninger, i thesse ferlige tydher, vthi huilke the fast vnge och modighige ähre, varde marg ulleligenn beladhne, szydhermere the nw aff werdenne trötthe ähre, och quelzens huile trenckte, åstunde och gladeligenn begere: Och szydhenn gladhe och frögdefulle med dagzenns ranndtt åther vpstå skole, till att beskudhe thenn Euige Solenn szom lysze skall ifrån nw och szydhenn föruthan ännde. …”

 

Så här avslutar Hans brevet:

 

”Här medh will jag edher then Alzmechtige Gudh befale, och vnsker edher alle medh myne elskelige systrer och edher börnn alltt thet gott kan ware, bådhe tymeligit och ändeligitt. Datum raptim Rostochi 29 Februarij Anno 64.

 

Vester in omnibus frater (Din i allting bror) Johannes Erici Isopedi. Jagh bedher i wele helsze the anndre godhe menn ther i landett hwar widh szitt namp och alle myne godhe wenner.”

 

De svågrar som brevet är adresserat till är:

 

-      Anders Petri, kyrkoherde i Brunflo (Z)

-      Nils Andersson, kyrkoherde i Offerdal (Z)

-      Michael Jonæ, kyrkoherde i Rödön (Z)

 

1576 säljer Hans sina arvslotter i Skottgården, Oviken (Z), enligt ett brev daterat Stockholm 16 april 1576 (original i Vitterhetsakademiens deposition av N. J. Ekdahls samling; från Skottgården i Ovikens sn):

 

”Allom som thette öpne breff nu eller i framtyden kan hende förekomme, gör iagh Hans

Erichson witterligit, och härmedh bekenner och fulkomligen tilstår, att iagh wälbetäncht

och medh fry wilie haffuer såldt och vplatidt, såsom iagh och nu vthi thette brefz craft sälier

och vplather hederligh man her Erich prowst i Owyken som min käre systerdotter åger till

hustru, och her Nilsses sson i Offerdal försichtig man Oluf Nilsson såsom min systersson,

en min gårdh [1] belägen i Jämptelandh i Norige vthi Owyke sochn, sampt medh all then deel

som vnder Skåttgården hörer, och serdelis Halffuars backen, för tryhundrede daler, huilken

summa iagh bekenner migh af förnämpde her Erich och Oluf Nilsson till godh och fulle

nöye bekommet och vpburitt haffue then sidzte peningh medh then förste, huarföre

afhender iagh migh förberörde gårdh, och tilegner honom samme her Erich och Oluff

Nilsson och theris erffuinger och eftherkommende medh all then deel som till Skåttgården

lyder och synnerligen Halffuarsbacken såsom förbemeltt är, medh hws, jordh, tompter,

tomptesteder, åker, ängh, hager, fämarck, vthiorder, fiskewattn, skogh och skiul, vthi wåte

och tårre, närby och fierren, inthet vndentagendes, som ther nu til ligger och af ålder tilläget

haffuer och the gamble köpebref förmälle och innehålle, till lyken deel till att niuthe, bruke

och behålle till ewerdelige äger, oclandred, quitt och fry för alle åthalere både födde och

ofödde til ewigh tydh, Thesse till yttermere wisse och högre förwaringh haffuer iagh

wenligen begärett vdaf wälbyrdige, ärlige, wälwyse och förståndige männ, Anders

Sigfridson till Broo, Blasius Olufson fordom borgmestere vthi Stockholmz stadh, Nilz

Hansson nu på thenne tydh borgmestere, Tileman Abraham, stadzschriffuer och Erich

Nilsson borgere thersammestedz, att, the till witnesbyrdh thette bref medh theris signeter

sampt medh mitt eiget haffue förseglet och bekreftiget, Giffuid vthi then kongligh

huffuudstadh Stockholm then sextende dagh vthi aprilis månedh åhrett efther Chrjstj wår

frelssers byrdh ett twsendh femhundrede siwtye vppå thett siette.”

 

Hans valde dock att efter studierna i Rostock följa sin egen väg och flyttade till Stockholm och Sverige, istället för Jämtland och Norge. Vad han dock tycks ha följt är pappa Eriks svenska vänner, t.ex kung Erik XIV. År 1561 var nämligen pappa Erik uppförd bland kung Erik XIV:s spioner, eller ”kunskapare” som kungen kallade dom. De här fotspåren tog Hans upp och blev själv kunskapare till Erik XIV och sedan Johan III. Dock ville en person i Johan III allra nära omgivning Hans illa. Den personen var sekreterare till Johan III och hette Johan Henriksson. När Hans var i utlandet och bl a tjänstgjorde vid en ambassad i Polen passade Johan på att uppvakta Hans hustru Anna Magnusdotter. När Hans återvände till Stockholm hade Johan berövat honom på både hans hustru och hus i Stockholm. Detta drama slutade med att Johan ”beordrade/beställde” av sin dräng att han skulle bringa Hans om livet. Så här uttryckte sig riksrådet Bielke i ett brev från 6 augusti 1576:

 

”Item är ock en ynklig handel tilldragen med Johannes Eriksson Jämte, hwilken blef slagen med sten af en Johannes Henriksson sekreterares dräng, som väl 24 år gammal och hade derpå Johannes Henriksson, som själfva roten är till saken och befallning hade utgifvit, sitter fången i vaktmästarekammaren; de fråntog honom hans laggifta hustru, sedan ock ägodelar, och när de andre talade på sin rätt, vet han (Johannes Henriksson) besked, och nu på det sista tagit lifvet af honom, därföre är både Guds och verldslig lag honom under ögonen, och tränger slik en fast på straff. Hvad nu K. M:t synes häruti, får man framledes förnimma, men der det blir ostrffadt, fruktar jag, att Gud straffar fler oskyldige med".

 

Hans mördades endast några månader efter att han skrev brevet om försäljningen av Skottgården i Oviken (Z).

 

Källor

1.    DN XIV 513, 1625

2.    HSH Oviken sid 30-33, Kyrkoherde 10

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd 2018-04-26 med hjälp av Disgen version 2016.