Död 1576-08.. i Stockholm (AB).
Dödsorsak: Mördad
|
Hans/Johannes § Eriksson Jämte/Erici Isopedius |
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
Hans ser ut att följa pappa Eriks fotspår när
han började studera vid Rostocks universitet och där skrev in sig som
Johannes Erici Isopedius. 1564-02-29 skriver Hans ett brev därifrån till sina
systrar och svågrar. På brevets baksida, som är addresserat till Hans svågrar,
står skrivet:
”Humanitate, doctrina & virtute
prestantibus viris domino Andraae in Brundflo, Domino Nicolao in Offerdal &
Domino Michael in N. (eller H) affinibus ac fratribus meis charissimis. Till
.Jemptelanndt.”
(XXX 1564 29/2).
Google översättning: ”För vänlighet, lärdom
och tapperhet hos de män som utmärkte herren Andreas i Brundflo, herren
Nicholas i Offerdal och herren Michael i N. (eller H) mina mest älskade fränder
och bröder. Till Jemtland.”
Här början av
brevtexten:
Mynn Broderligh kierlich helszenn samptt medh
hwadh mhere gott vthi mynn machtt och förmögenhett svara kana, Edhers
Kierligheter altiidh tilförennde. Atth edher alleszammens måtthe lycksaligen nu
och well gå vnsker jagh aff hiertedtt alltijdh: Hwadh myn persoenn belangger,
Gudh Alzmechtige thesz prijs, mår jag well, effter thenne tydzenns begemehetar.
Och fogher edher her medh samptligenn, kerligenn till att wetthe thet Mester
Mårtenn Helszingenn screff mig till i nest förlidhen szommer och gaff
tilkenne, att wår Elskelighe kiere fadher nw fasth ett åhr sidenn, haffuer
vthi enn rett Christelich troo och bekennelsze skeelz ifrånn thenne arme
älennde bedröffuedhe och mödhesamme werdenne, och huiler nw vthi Gudz behagh
medh anndre framlidhne förfedrer och the helige affszomnedhe. Enndoch iagh
för myne beqemeheter skulldtt, och effter menniskelig wysz och köthzenns natur
och artt, therutoffuer enn stor hiertenns szorgh bekom: haffuer doch (Gudh
thess loff) therernott enn fast större hiertens tröst och gledhie atth wår
elskelige fadher (szalich ihugkommilse) ähr nw i herranns wåningger och
boninger, i thesse ferlige tydher, vthi huilke the fast vnge och modighige
ähre, varde marg ulleligenn beladhne, szydhermere the nw aff werdenne trötthe
ähre, och quelzens huile trenckte, åstunde och gladeligenn begere: Och szydhenn
gladhe och frögdefulle med dagzenns ranndtt åther vpstå skole, till att
beskudhe thenn Euige Solenn szom lysze skall ifrån nw och szydhenn föruthan
ännde. …”
Så här avslutar Hans brevet:
”Här medh will jag edher then Alzmechtige
Gudh befale, och vnsker edher alle medh myne elskelige systrer och edher börnn
alltt thet gott kan ware, bådhe tymeligit och ändeligitt. Datum raptim Rostochi
29 Februarij Anno 64.
Vester in omnibus frater (Din i allting bror)
Johannes Erici Isopedi. Jagh bedher i wele helsze the anndre godhe menn ther i
landett hwar widh szitt namp och alle myne godhe wenner.”
De svågrar som brevet är adresserat till är:
-
Anders
Petri, kyrkoherde i Brunflo (Z)
-
Nils
Andersson, kyrkoherde i Offerdal (Z)
-
Michael
Jonæ, kyrkoherde i Rödön (Z)
1576 säljer Hans sina arvslotter i
Skottgården, Oviken (Z), enligt ett brev daterat Stockholm 16 april 1576
(original i Vitterhetsakademiens deposition av N. J. Ekdahls samling; från
Skottgården i Ovikens sn):
”Allom som thette öpne breff nu eller i framtyden kan
hende förekomme, gör iagh Hans
Erichson witterligit, och härmedh bekenner och
fulkomligen tilstår, att iagh wälbetäncht
och medh fry wilie haffuer såldt och vplatidt, såsom iagh
och nu vthi thette brefz craft sälier
och vplather hederligh man her Erich prowst i Owyken som
min käre systerdotter åger till
hustru, och her Nilsses sson i Offerdal försichtig man
Oluf Nilsson såsom min systersson,
en min gårdh [1] belägen i Jämptelandh i Norige vthi
Owyke sochn, sampt medh all then deel
som vnder Skåttgården hörer, och serdelis
Halffuars backen, för tryhundrede daler, huilken
summa iagh bekenner migh af förnämpde her Erich och Oluf
Nilsson till godh och fulle
nöye bekommet och vpburitt haffue then sidzte peningh
medh then förste, huarföre
afhender iagh migh förberörde gårdh, och tilegner honom
samme her Erich och Oluff
Nilsson och theris erffuinger och eftherkommende medh all
then deel som till Skåttgården
lyder och synnerligen Halffuarsbacken såsom förbemeltt
är, medh hws, jordh, tompter,
tomptesteder, åker, ängh, hager, fämarck, vthiorder,
fiskewattn, skogh och skiul, vthi wåte
och tårre, närby och fierren, inthet vndentagendes, som
ther nu til ligger och af ålder tilläget
haffuer och the gamble köpebref förmälle och innehålle,
till lyken deel till att niuthe, bruke
och behålle till ewerdelige äger, oclandred, quitt och
fry för alle åthalere både födde och
ofödde til ewigh tydh, Thesse till yttermere wisse och
högre förwaringh haffuer iagh
wenligen begärett vdaf wälbyrdige, ärlige, wälwyse och
förståndige männ, Anders
Sigfridson till Broo, Blasius Olufson fordom borgmestere
vthi Stockholmz stadh, Nilz
Hansson nu på thenne tydh borgmestere, Tileman Abraham,
stadzschriffuer och Erich
Nilsson borgere thersammestedz, att, the till witnesbyrdh
thette bref medh theris signeter
sampt medh mitt eiget haffue förseglet och bekreftiget,
Giffuid vthi then kongligh
huffuudstadh Stockholm then sextende dagh vthi aprilis
månedh åhrett efther Chrjstj wår
frelssers byrdh ett twsendh femhundrede siwtye vppå thett
siette.”
Hans valde dock att efter studierna i Rostock
följa sin egen väg och flyttade till Stockholm och Sverige, istället för
Jämtland och Norge. Vad han dock tycks ha följt är pappa Eriks svenska vänner,
t.ex kung Erik XIV. År 1561 var nämligen pappa Erik uppförd bland kung Erik
XIV:s spioner, eller ”kunskapare” som kungen kallade dom. De här fotspåren tog
Hans upp och blev själv kunskapare till Erik XIV och sedan Johan III. Dock
ville en person i Johan III allra nära omgivning Hans illa. Den personen var
sekreterare till Johan III och hette Johan Henriksson. När Hans var i utlandet
och bl a tjänstgjorde vid en ambassad i Polen passade Johan på att uppvakta
Hans hustru Anna Magnusdotter. När Hans återvände till Stockholm hade Johan
berövat honom på både hans hustru och hus i Stockholm. Detta drama slutade med
att Johan ”beordrade/beställde” av sin dräng att han skulle bringa Hans om
livet. Så här uttryckte sig riksrådet Bielke i ett brev från 6 augusti 1576:
”Item är ock en ynklig handel tilldragen med Johannes
Eriksson Jämte, hwilken blef slagen med sten af en Johannes Henriksson
sekreterares dräng, som väl 24 år gammal och hade derpå Johannes Henriksson,
som själfva roten är till saken och befallning hade utgifvit, sitter fången i
vaktmästarekammaren; de fråntog honom hans laggifta hustru, sedan ock
ägodelar, och när de andre talade på sin rätt, vet han (Johannes
Henriksson) besked, och nu på det sista tagit lifvet af honom, därföre
är både Guds och verldslig lag honom under ögonen, och tränger slik en fast på
straff. Hvad nu K. M:t synes häruti, får man framledes förnimma, men der det
blir ostrffadt, fruktar jag, att Gud straffar fler oskyldige med".
Hans mördades endast några månader efter att
han skrev brevet om försäljningen av Skottgården i Oviken (Z).
Källor
1.
DN XIV 513, 1625
2.
HSH Oviken sid 30-33, Kyrkoherde 10
Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd
2018-04-26 med hjälp av Disgen
version 2016.