Ansedel Erik @ Andersson

-1563

 

Landsprost i Jämtland, Kyrkoherde i Oviken 1525-1563
Född uppskattat 1490-talet [1] .
Död 1563 i Oviken (Z) [2] .

Erik @ Andersson
Född uppskattat 1490-talet [1] .
Död 1563 i Oviken (Z) [2] .
Landsprost i Jämtland, Kyrkoherde i Oviken 1525-1563

 

 

 

 

 

 

 

Levnadsbeskrivning

 

Erik Andersson är känd som “Jämtlands reformator”. Hans härkomst är inte klarlagd i några källor, men det finns dock några teorier. Jämtland tillhörde vid den här tiden Norge och styrdes av dansk-norska fogdar, men i kyrkligt avseende lydde man under Uppsala ärkebiskopsdöme. De flesta prästerna var av svensk härkomst, tillsatta av domkapitlet i Uppsala. Professor Edvard Bull, författaren till boken ”Jemtland og Norge”,  är en stor Jämtlandskännare skriver dock att ”kanskje også han var jemtlendning”.

Jämtlandsforskaren Bertil Hasselberg skriver i Östersunds-Posten 1963-04-30:

”att han var infödd jämte är ändå inte uteslutet. Någon har antagit att han skulle vara son till Anders Kettilsson i Billsta, Hackås, sedan i Bjärme, Näs, genom jordbyte med brodern Jens. Bröderna var gifta med var sin syster i Skunkesläkten, systrar till biskopen Karl Jenssen Jämte i Hamar. Herr Erik skulle då ha varit dubbelkusin med kyrkoherdarna, herr Erik [Jenssen] i Sunne och herr Olof [Jenssen] i Rödön”

Carl Wangby, som skrivit en avhandling om Landsprosten Erik Andersson, skriver;

”Helt uteslutet kan det ej vara att Erik Andersson skulle vara son till Anders Kettilsson i Hackås. Denne var gift med Kerstin Jensdotter (Skunck) ..”.

Ytterligare en indikation är att sonen Hans/Johannes Eriksson tog tillnamnet Jämte, kan det ha varit efter Eriks möjliga morbror Karl Jenssen Jämte?

 

Första dokumenterade existensen av Erik är nog 1512-04-21 då en ”Ericus Andree de Upsala”, skrevs in som student i Rostocks universitetsmatrikel. Därefter framträder han 1525 som sigillvittne vid en jordförsäljning av ”to Trediedele i Side i Ovik Sogn i Jemteland” enligt DN XIV nr 513. Han är då redan Kyrkoherde och Landsprost och benämns då ”hederligh man her Erik Andersson kirke herre j Ouik ok prosth j Iamptelandh”.

 

”Ericus Andree de Upsala” kan antyda att Erik studerade i Uppsala innan han skrev in sig vid Rostocks universitet. En annan person som studerade i Uppsala omkring 1510 var Gustav Vasa. Kan de ha träffats redan då?

 

1527 blir han, tillsammans med övriga landsprostar i Norrland, kallad till Uppsala av Gustav Vasa för att gå igenom saker rörande räkenskaper. Detta efter ett riksdagsbeslutet, i Västerås 1527-06-24, om att bryta med påven i Rom. Därmed var första steget taget till den svenska kyrkans reformation.

 

Herr Erik verkar ha skött sig bra i Gustav Vasas ögon och Eriks pastorat utökades 1532 med Hackås socken, enligt Konung Gustaf den förstes registratur (KGR) #8, sid 115:

 

 

Herr Eriks framgångar tycks fortsätta och 1533 förlänas han med gården Västerhus, som då låg under kyrkan enligt KGR #8, sid 165:

 

 

Västerhus, eller åtminstone delar av den, tillhörde tidigare Skankesläkten. År 1494 underrättar Birgitta Pedersdotter Skanke sin släkting Karl Jensson på Toten att hon sålt sin del till ärkebiskop Jacob i Uppsala (JHD II:234). År 1526 tillåter ärkebiskop Jöns domkyrkans gods Västerhus på Frösön till bl.a Jens Kettilsson med bröder ”att njuta och bruka och besitta Västerhus ... för 10 mark om året ... i deras och deras barns lifstid” (DN XVI:471, 472). Gården blev dock konfiskerad av Gustav Vasa så då kunde han överlåta den till Erik. Dock protesterade Jens Kettilssons hustru på denna donation ”en hustru Ingerid på Billestad och hennes sex söner ansågo sig ha bättre rätt till denna gård”. Gustav Vasa skriver då att saken, ang. Västerhus, måste ransakas vidare enligt KGR #8, sid 305.

 

1535 köper han Skottgården i Oviken enligt DN XIV nr 732, här sammandraget:

 

”Hr. Nils Matssön, Kirkeprest i Brunflo, erkjender, at han paa sin Raads-
kvinde Valborgs Vegne har solgt til Hr. Erik Anderssön, Kirkeherre i
Ovik, Ödegaarden Skotgaard i Oviks Sogn
for 60 Mark Sölv, hvorhos
Hr. Erik i Henhold til Upsala Kapitels Stadfæstelsesbrev har frelst ham
Ödegaarden Enge i Brunflo Sogn, der för har tilhört Brunflo Kirke, og
givet ham en Sölvskaal til 15 Mark i Godvillie, ligesom Hr. Nils har
affundet sig med sin Raadskvindes Slægtninge for deres Eiendom i
Skotgaard.”

 

I Jordeboken 1546 är han registrerad på Skottgården, Oviken (Z):

 

 

Här i avskrift:

 

 

Arvsdelningen av Skottgården i Oviken ger viktiga pusselbitar när det gäller att utreda ättlingar till Erik.

 

1632 var Gustav Vasa bekymrad över några jämtar som fått hans män gripna i Jämtland. I ett brev till Jämtland i börjam av augusti 1532 vill han nu att Erik ska förpassa dessa personer ut ur landet, enligt KGR #8, sid 116:

 

”Så tyckes oss ath thet icke aldelis hollit warder

all then tijd j vppeholle ther hoss idher then her

Oloff på Rodhene her Erick j Sunda och Oloff j Kåksta

the ther oss haffua warit vnder öghonen, huilke ther så

haffua stemplat ath någhre aff wåra karla worde grepne

ther j landit hoss idher, All then tijd j vpholle sådane

men hoss idher, holles icke thet j oss loffuat haffue, Ar

for then skul wår wilie athi sådana men icke lenger

lijdhe ther j landit, så framt ath wij icke nödges ath

tenckia ther någhot annat til, med mindre the ära vthi

minne med oss eller wår tro man her Erick j Owijk på

wåra wegna for thet hofftorn the oss giort haffua, här

vthinnan må j dandemen alla fortencte warda, så framt

j wele vndwika ytterligare bekymber, och niuta thet

wilkor som j här vtj wart land och rijke niuta plegha”

 

En utmaning var att Jämtland styrdes administrativt från Danmark/Norge och endast kyrkligt från Sverige. Dessutom tillhörde två av personerna, Herr Olof Jönsson i Rödön och dennes bror Herr Erik Jönsson i Sunne, eliten i Jämtland och de var trogna anhängare till Vincens Lunge, Hövitsman över Jämtland. Då Vincens Lunge 1527 stödde den svenske tronpretendenten Daljunkern så blev därmed en av Gustav Vasas fiender. Erik verkar ha manuvrerat dessa två läger väl för i april 1537 så nöjer sig Gustav Vasa med att Olof Jönsson avsetts som kyrkoherde i Rödön ”setter then Olaff på Röden vtaff geldet”:

 

 

Diplomatin tycks ha fortsatt under 1537 då Gustav Vasa för endast en månad senare den 27 maj i ett brev till Erik så låter han nu Olof Jönsson behålla sin post som kyrkoherde i Rödön; ”Vm then her Olaff vpå Röda äre wij til frijdz mett, att han bliffuer wijd siit geldh, må i och foryttre the peninga, som han vtfest haffuer, oss till gode.” (KGR #11, sid 304-5):

 

 

Att Herr Erik är en bra bundsförvant till Gustav Vasa syns också i brevet: ”Så betacke wij eder her Erich ati haffue så troligenn på wore wegna beuist ether, huilkit wij eder altiid gunsteligen och tili thet beste betencke wele”.

 

Gustav Vasa använde även Erik för inköp av bl.a svarträvskinn 1536 enligt KGR #11, sid 54:

 

”Tiil her Erick i Ovijkenn j Jemptland aff

Westerårs 26 Fe:[bruarij]

 

Wår etc Käre her Erick oss tuiler inthet atj haffue

jw grundelige nogh fornuinmett, vm then vproriske Ieglighett

som siig nw vdij Norige begiffuer, rnett then

Erchebiscopen i Trondhem, Huickeledis han haffuer

latidt gripe, fånge och i hielslå någre aff the godemen

Riikisins råd i Norige, och wil tilegne sig landhet på then

gamble ock omilde Ko: Ch: wegna, Szå effter thet wij

icke haffue någen gruntlig berickt, hurv same handling

siig aldelis begiffuer eller huem same Erchebiscop tröster

mest opå, Huarföre är wor willie och högelig begären,

atj dog wele giffue oss mett ederss scriffuelse

all legenhett tilkenne, och besynnerlige huru rnigit folk

han haffuer, huart han sig ther mett acktedh haffuer,

huad herre eller furste han murer opå, wm ther är någet

fremande krigxfolk jnkomith i landhet, eller vm

någre fremande sendningebudh, eller huad hans grund

och meningh är, ath wij kunde få i then motte eth

wisth och fast beskeidh Sedan wille wij skicke oss ther

effter, Tesligis ati wele giffue oss, eller wore fogter i

angermanneland eller Helsingelandh all legenhett så

hemeligen tilkenne Tesligis huem nw haffuer Jempte-

Iand jnne, eller ther är höffuidzman vtöffuer, Tesligis

atj altiid wele skicke budh i frå eder, huru legligheten

siig begiffuer, sparendis ther vtöffuer jngen vinkost

wij wele betenckie eder dhct i all gunst och nåde,

Iher skole i inthet tuile opå .

Wij haffue och fornuramett her Erick atj Jempte-

Iand nw om Gregorij pleger wancke wtualde och sköne

swarte reffuer Är wor begeren atj wele beskaffe oss

någre tilhonde, wij wele them gerne bethale, effter som

skiell mett fölie kan Gudh.”

 

1540, 3 september, får Erik en fullmakt av Gustav Vasa angående Tionde och Laxfiske och tituleras ”oss Elskeliig hederlig man, Her Erick kirkeprest i Owijkenn, och Prowest i Jemptelandh”

 

1553 köper Erik in sig i en ”Fjerdeparten af Örregaarden (Orrgaarden) i Ovik” enligt DN XV nr 638, här sammandraget:

 

”Enar Svenssön i Linenge i Bollnes Sogn i Helsingland gjör vitterligt, at Hr.
Erik (Anderssön), Provst i Jemteland, har indlöst en Del af Linenge til
ham fra hans Hustrus Söster for 90 Mark, hvorfor han har undt Hr.
Erik sit fædrene Gods, som er Fjerdeparten af Örregaarden (Orrgaar-
den) i Ovik Sogn i Jemteland
, hvorimod Hr. Erik har givet ham 10
Mark for sit Odel og en Trelods Ske i Godvillie.”

 

Orregården övertas senare av Herr Erik Månsson, gift med en dotterdotter till Landsprosten Erik, och står noterad för gården i 1570 års mantalsregister.

 

1562-09-14 är sista gången jag hittar Erik i några källor, han är då sigillvittne då en gård i Myssjö socken överläts till en måg då ingen av sönerna vill överta gården och underhålla föräldrarna (DN XV nr 703).

 

Erik dör våren/sommaren 1563 enligt sonen Hans Erikssons (inskriven i Rostocks universitetsmatrikel som Johannes Erici Isopedius) brev till sina systrar och svågrar 1564-02-29. På brevets baksida står skrivet:

 

”Humanitate, doctrina & virtute prestantibus viris domino Andraae in Brundflo, Domino Nicolao in Offerdal & Domino Michael in N. (eller H) affinibus ac fratribus meis charissimis. Till .Jemptelanndt. (XXX 1564 29/2)”.

 

Google översättning: ”För vänlighet, lärdom och tapperhet hos de män som utmärkte herren Andreas i Brundflo, herren Nicholas i Offerdal och herren Michael i N. (eller H) mina mest älskade fränder och bröder. Till Jemtland.”

 

Här början av brevtexten:

 

”Mynn Broderligh kierlich helszenn samptt medh hwadh mhere gott vthi mynn machtt och förmögenhett svara kana, Edhers Kierligheter altiidh tilförennde. Atth edher alleszammens måtthe lycksaligen nu och well gå vnsker jagh aff hiertedtt alltijdh: Hwadh myn persoenn belangger, Gudh Alzmechtige thesz prijs, mår jag well, effter thenne tydzenns begemehetar. Och fogher edher her medh samptligenn, kerligenn till att wetthe thet Mester Mårtenn Helszingenn screff mig till i nest förlidhen szommer och gaff tilkenne, att wår Elskelighe kiere fadher nw fasth ett åhr sidenn, haffuer vthi enn rett Christelich troo och bekennelsze skeelz ifrånn thenne arme älennde bedröffuedhe och mödhesamme werdenne, och huiler nw vthi Gudz behagh medh anndre framlidhne förfedrer och the helige affszomnedhe. Enndoch iagh för myne beqemeheter skulldtt, och effter menniskelig wysz och köthzenns natur och artt, therutoffuer enn stor hiertenns szorgh bekom: haffuer doch (Gudh thess loff) therernott enn fast större hiertens tröst och gledhie atth wår elskelige fadher (szalich ihugkommilse) ähr nw i herranns wåningger och boninger, i thesse ferlige tydher, vthi huilke the fast vnge och modighige ähre, varde marg ulleligenn beladhne, szydhermere the nw aff werdenne trötthe ähre, och quelzens huile trenckte, åstunde och gladeligenn begere: Och szydhenn gladhe och frögdefulle med dagzenns ranndtt åther vpstå skole, till att beskudhe thenn Euige Solenn szom lysze skall ifrån nw och szydhenn föruthan ännde. …”

 

Så här avslutar Hans brevet:

 

”Här medh will jag edher then Alzmechtige Gudh befale, och vnsker edher alle medh myne elskelige systrer och edher börnn alltt thet gott kan ware, bådhe tymeligit och ändeligitt. Datum raptim Rostochi 29 Februarij Anno 64.

 

Vester in omnibus frater (Din i allting bror) Johannes Erici Isopedi. Jagh bedher i wele helsze the anndre godhe menn ther i landett hwar widh szitt namp och alle myne godhe wenner.”

 

Enligt brevet så har Her Erik en son Hans och tre gifta döttrar, alla tre gifta med en kyrkoherde. Senare har framkommit att Erik hade ytterligare en dotter Kerstin, även hon gift med en kyrkoherde.

 

Erik begrovs i Ovikens kyrkogård där följande minnessten finns:

 

 

 

”Här invid vilar / Jämtlands Reformator / vördnadsvärde Landsprosten / Erik Andersson / Kyrkoherde i Oviken / 1525-1563

 Hans gärning till heder / restes denna sten / av Ovikens församling / och Hembygdsförening / År 1957”

 

Gifte och barn

 

Gift med okänd kvinna, MEN med känt mtDNA: H2a2a1b 

Undertecknads mtDNA sammanfaller med Eriks hustru enligt följande sida.

 

Barn:


Nn § Eriksdotter. Född i Oviken (Z). Gift 1564 med Anders Petri, kyrkoherde i Brunflo (Z).
Märta @ Eriksdotter. Född uppskattat 1525-1530 i Oviken (Z) [2] [3] . Gift 1564 med Nils Andersson, kyrkoherde i Offerdal (Z).
Död i Offerdal (Z).
Nn § Eriksdotter. Född i Oviken (Z). Gift 1564 med Michael Jonæ, kyrkoherde i Rödön (Z) [2] .
Hans/Johannes § Eriksson Jämte/Erici Isopedius. Död 1576-08.. i Stockholm (AB).
Kerstin § Eriksdotter. Född i Oviken (Z) [4] . Gift efter 1564 med med Lars Månsson Blix, kyrkoherde i Undersåker (Z).

 

Källor

1.    DN XIV 513, 1625

2.    HSH Oviken sid 30-33, Kyrkoherde 10

3.    HSH Offerdal sid 6, Kyrkoherde #10

4.    HSH Supplement sid 157, Oviken

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd 2018-04-26 med hjälp av Disgen version 2016.