Ansedel Örjan @ Karlsson Skanke

Ca 1400 – 1470/74

 

Riddade, Hövding över Jämtland, Slottslov Stockholms slott
Född omkring 1400 i Hov, Hackås (Z) [1] .
Död mellan 1470-08-11 och 1474 i Hov, Hackås (Z) [2] .

Örjan @ Karlsson Skanke
Född omkring 1400 i Hov, Hackås (Z) [1] .
Död mellan 1470-08-11 och 1474 i Hov, Hackås (Z) [2] .


F
Karl @ Pedersson Skanke.
Född omkring 1360 [3] .
Död 1430-05-15 [3] .
Väpnare


FF
Peder @ Nn (Skanke).
Född [4] .

 


M
Radgerd @ Kettilsdotter.
Född [3] .
Död efter 1438-04-30 i Hov, Hackås (Z) [5] .

 

 

 

Levnadsbeskrivning

 

Första gången Örjan dyker upp i urkunderna är 30 april 1438 då mamma Radgerd, Örjan och hans bröder säljer godset Hegled i Sunne (Z) till prosten herr Ilian (DN III:742). Brevet i sin helhet presenteras på mamma Radgerds sida.

 

Det finns dock ett brev med datum 1435 där Örjan och hans bröder skulle ha löst sin syster Christines systerdel i Hov (DN XIV:48), MEN detta brev har senare förklarats oäkta! Bevisen på att brevet är oäkta har N. Ahnlund skrivit om i Personhistorisk tidskrift 1946, sid 1 ff.

 

På hösten 1438 (13 november) kungör fyra rådmän i Trondheim att Örjan och hans bror Olof har har skiftat arvslotter med deras bror Erik, så att Örjan och Olof avstått allt i Västerhus på Frösön och Erik har avstått allt i Hov i Hackås, SDHK-nr: 23099:

 

 

Här i avskrift från JHD I:228 (även tryckt i DN III:747):

 

”Allom theim godhom mannom som thetta bref see æller høra helsom

wi jwthe knutsson odh jonsson olaf biørnsson och olaf teiste raadmen

j trondeim kerlegha medh gudhi kunnukt gørande at wi warom ther j

hia hørdom och saaghom aa handarbandh beskedherligha manna ÿrien

karlsson och olaf karlsson aa eino halfuo och erik karlsson brodhers

theira aa adhre halfuo ath forskrifne brødher yrien och olaf wnthe

medh fullo jaorde och samtykt fornemdom brodher sinom erik karisson

swa mykith som the aatthe j westerhusom j jemtalandh medh

luthum och lunnondom som till hafua lighat fra forno och nyio engo

wndan tekno fra sik och theires erwingia och wnder honom och hans

erwingia j swa matto ath førsagder eriker skall afskipther wara af hofue

och allo thi godze ther till ligger som optnemder brødher oskipt sina

mellom hafua af theires fædhræne Till sannindh her wm hengde wi

waar jncigle fore ihetta bref er giort war j trondeim Anno domini

Mcdxxxviij jn octauis sancti martinj.”

 

Mellan 1438 och 1449 hittar jag honom endast som vittne i olika köpebrev, men sedan verkar det hända saker:

-      I ett brev från 10 september 1449 i Härjedalen kallas Örjan ”wælbørdugh man ørian karllson høwitzman offuer hæriadall” (JHD I:289).

-      I ett brev från 9 november 1449 i Hälsingland, där han oclså ombeds att signera, så kallas han ”wælborinman Ørian Karlson” (DN VI:530).

-      Två och en halv månader senare 29 januari 1450 var han närvarande vid Hackås ting och omnämns nu som ”herre Ørian Karlson” (DN XIV:81).

-      1452 kallas han Riddare och Hövitsman i Jämtland och Härjedalen (JHD II:13)

 

Det som hände var att Kristoffer av Bayern, som var kung över Sverige, Norge och Danmark dog 6 januari 1448. Karl Knutsson Bonde som tidigasre varit Riksdrots i Sverige hade under Kristoffers regeringstid befunnit sig i Finland. När han fick vetskap om Kristoffers död begav han sig till Sverige och när det var kungaval den 20 juni 1448 blev Karl vald till Sveriges kung. Karl hade också ambitionen att bli vald till Norges kung, men det hade också Christian I som nu var kung i Danmark. På försommaren 1449 valde en grupp stormän i Oslo Christian till kung av Norge, men då det fanns många som ville ha en svensk kung så blev Karl erbjuden kronan av Frostetinget den 17 juni 1449. Så här skriver Karlskrönikan 7957-7964 om detta erbjudande:

 

”J then somaren fik konung karl breffue

som almogen j norge hanom tilscreffue

at wille han til them koma

the vnfa hanum mz ära oc soma

the wille hanom alle gaa a hender

oc hyllan til konung alle j sendher

han swarade them ater tolke lunde

komma til them thz raskast han kunde”

 

Den 29 september 1449 drog Karl Knutsson med 500 ryttare mot Norge (Karlskrönikan 7969-7974). De kom fram till Trondheim den 14 november (Karlskrönikan 8005-8010) och möttes där av ärkebiskopen som sedan krönte Karl till kung av Norge den 20 november (Karlskrönikan 8047-8060):

 

”Torsdagen for katerine sa redho är

Archebiscopen aff trondem crönte honom tär

biscopen aff hamar hiölt mz pa

prelata oc klerke giorde oc saa

han vigdes tha oc hylladis tär

rät som norigis konung bör

xv riddare han ther slog

ther effter ater til suerige drog

oc satte thom höfdinge nordmän

 

I samband med kröningen blev 15 personer slagna till Riddare och han tillsatte också nya Hövdingar/Hövitsmän. Örjan Karlsson måste ha varit en av dem som blev blev Riddare, kanske var det också här han blef Hövding/Hövitsman över Jämtland. På kröningsdagen 20 november skriver Karl Knutsson ett brev och stadfäster tidigare kungars rättigheter och privilegier för Norges invånare (DN VI:531). Den 24 november är han fortfarande kvar i Nidaros/Trondheim och skriver nu ett skyddsbrev till ”Prælater, Gods og Tjenere” och stadfäster alla äldre privilegier och friheter som de tidigare haft (DN V:762). Därefter lämnar kung Karl Trondheim och tågar genom Jämtland (Karlskrönikan 8115-8118):

 

Siden drog konungen genom jempteland

almogen gik honom gerna til hand

genom helsingia oc gestringia han faar

xij daga for jwl i stocholm waar

 

Återfärden från Trondheim påbörjades den 24 november så det är troligt att Karl Knutsson stannade till i Hackås hos den nyblivne Riddaren och troligen Hövdingen av Jämtland, innan han fortsatte och var åter i Stockholm omkring 12 december.

 

Kung Christian och stormännen i Oslo accepterade dock inte Karl Knutsson som Norges kung och efter en del påtryckningar så gick kung Karl med på att avsäga sig den norska kronan. Den 10 juni 1449 skriver han i ett brev till Christian och riksrådet och stadsfäster att han avstår Norge och inte motsätter sig att Christian väljs till kung (DN 3:810).

 

Trots detta brev verkar Kung Karl inte ha gett upp tankarna på att återta Norge. Under hösten/vintern 1452 får Örjan ”order” om att göra ett nytt angrepp mot Trondheim och då togs två fångar med tillbaka till Sverige. Historien finns beskriven utifrån Christians synpunkt den 1 Juni 1453 i Diplomatarium_Christierni_primi, brev 44, sid 52 och finns också tryckt i DN VIII:349. Här ett utdrag efter att de beskrivit händelsen med Kung Karls kröning 1449 i Trondheim:

 

”Thet Jyrian Karlsson meth hans selskap
oc medhhielpere suikeligh j en feligh fridh kom her jn j fiordh oc
grep mesther Oleff oc her Henrich Jensson ridder som vare høuitzmen

vare vppa var nadig herre kungens vegna oc giorde vor nadigh
herre kunghen almughen oc riket stoor vbodeligh skada forfongh ..

... Oc tha var nadigh herre ku(n)gens
tromen raad oc tienere her Oleff Nielssson oc her Pædher Nielsson komo
hiit tiil Trondheim tha rymdhe forde Jyrian Karlsson
oc torde aldre
komme jgen før en nw effther pasca sidhan thet var j en feligh dagh
oc fridh som han haffuer altiid førre giort oc sagde sigh at haffua breff
aff konungh Karl ath han hadhe honum thet befallet”

 

Enligt brevet så återvände Örjan till Norge efter påsken 1453 och då skickades Norges rikets råd till Trondheim och då flydde han igen skriver de:

 

”... rikens raadh hiit kom tiil Trondheim tha

flyde forde Jyrian Karlsson forsmædeligh hædhan til
skow oc mark meth hans selskap.”

 

Den 28 januari 1453 skriver kung Karl ett brev till kung Christian om ett kommande stillestånd mellan Sverige och Danmark/Norge den 1 maj 1453. Men eftersom Örjan redan är på väg till Trondheim så kan det vara svårt att nå honom om övrenskommelsen om stillestånd. Kung Karl skriver då om Örjan mot förmodan skulle ta sig till Norge så ska de snaraste meddela honom om stilleståndet (Sveries Traktater III:1, nr 492a, sid 247):

 

”Oc skolo wy forwarat meth budh oc breff in i Norige nordan

fiældz ynnan annan sondag i fasto, som kallas dominica

Reminiscere*, at thenne forscrefne fridh skal obrotlige hollas

til forscrefna dagh, om herre 0rian Karlsson findz her forynnan

i Jemptelandh, Häriedaal eller Trondelagen. Ær thet

oc sa, at fornæmpde herre 0rian Karlson är fremermer in i

Norige dragheen, antigen til land eller vatn, tha wilia wy

lata thet forwara ofirtofrat vtan argt, thet aller raskeste wy

kunna.”

 

Den 31 maj 1453 skriver ett antal riddare att de går i borgen för frisläppande av den fångne Henrich Jensson mot 800 rhenska gyllen. (DN 16:176, SDHK-nr: 26266).

 

Åren efter 1453 ser det ut som Jämtland mest lyder under Sverige och Kung Karl Knutsson. Var Örjan befinner sig under dessa år är osäkert, men troligen är han mesta tiden i Stockholm då han inte förekommer i några lokala brev under denna tid. I Svea och Götha Höfdinga-Minne från 1745 finns Örjan noterad som del i Kung Karls Råd och ”Förlåfware” (Slottslov?) år 1457:

 

 

Däremot att han levde 1498 stämmer INTE, han var död senast 1474.

 

För Kung Karl var 1457 ett ”ödesår”. Ärkebiskopen Jöns Bengtsson hade lierat sig med kung Christian av Danmark/Norge och i februari omringade ärkebiskopens här Stockholm. Kung Karl samlade så mycket pengar han kom över och flydde med några skepp till Danzig natten mellan 23:e och 24:e februari. Befälet över Stockholm och slottet överlät han till riksrådet Arent Bengtsson och riddaren Orjan Karlsson. Dagen efter meddelade Örjan borgligheten om Kung Karls avresa och uppmanade dem om trohet då Kung Karl snart skulle återkomma med förstärkning. Men istället blev Örjan tillfångatagen och satt i ett av tornen på stadsmurarna, enligt ”Bidrag till Skandinaviens Historia, del 3”, sid XCViiX. Det skulle dröja over 7 år innan Karl Knutsson skulle komma tillbaka.

 

När Örjan frisläpptes ur fångenskapet/häktet är oklart, men han var i alla fall fri i början av 1463 då ärkebiskopen Jöns Bengtsson spred ryktet om  att Karl Knutsson var på väg tillbaka till Sverige. Det gjorde kung Christian orolig och ärkebiskopens män började leta upp och fängsla Karl’s närmaste anhängare i Sverige, däribland Orjan Karlsson. Så hör beskrivs hänelsen i Karls/Sturekrönikan 689-698:

 

”tha leeth Konungh Christiern gripa äpterbyscops tall

swa manga han hadhe misztänkthe i waal

doctor rytingh konungh Karls canceläre war,

ther sine troheet med ährom baar,

her niels pädersson gramso och flere,

ok manga andra mere

her Ørian Karlson then sköna man,

för thy erchebyscopin räddes för han,

the letho them alla pyna,

ok sadhe thz the drogho alla eena lyna”

 

Och så här skrev Karl Knutsson i sin försvarsskrift den 13 april 1463 i Danzig, tryckt i ”Bidrag till Skandinaviens Historia, del 3”, sid 88-97:

 

 

Först i augusti 1464 kommer Karl Knutsson tillbaka till Sverige. Om Örjan är kvar i Stockholm är oklart eller om han möjligen är på sin hustru Margareta Jönsdotters gård i Sätuna (C).

 

Kung Karl blev dock inte långvarig som kung. Redan i slutet av januari 1465 abdikerarde han. MEN, skam den som ger sig; den 12 november 1467 tågar Karl in i Stockholm nu åter som kung. Han förblir kung tills han dör 15 maj 1470.

 

Trots att Karl Knutsson varit borta från makten i flera omgångar så verkar han fortfarande ha ett starkt grepp om Jämtland vilket visas bl.a av att han

-      stadfäster Ragunda-bornas laxfiske 1468 (JHD Supplement - Nr 1468:A Stockholm den 11 april1468).

-      upplåter till Mattis Pedersson i Hov, Alsens (Z) fiskrättigheter i kronans sjö Anjan i Kall (Z) (JHD Supplement - Nr 1470:A).

 

Om det har ett samband med att Örjan Karlsson är tillbaka i Jämtland är oklart. Klart är däremot att Örjan 1469 var sigill-vittne vid försäljning av gården Våle i Hackås socken (JHD II:62).

 

Örjan fick uppskattningsvis omkring 1440 en son Karl med en okänd kvinna. Första gången jag hittar något om Karl är 1470 då pappa Örjan överlåter halva Hov, Hackås (Z) till sin son:

 

”Alla mæn som thetta breff kan fore komæ høra æller see helsar jach Yørian Karlson Riddaræ kerlica med warom herra ... giffuer med ffrij wilie minom son Karll Yrianssoni min halffua gaard Hoff och aff the gotz ... then andra halffdelen j thet fornæmda gotz Hoff och Hoffs gotz thet brukar han til mith bæzsta och behooff ...”

 

Den andra halvan av Hov ska Karl bruka till sin fars ”bæzsta och behooff” (SDHK 29144). Brevet i sin helhet i Karls ansedel.

 

Örjan dog senast 1474 då hans hustru Margareta Jönsdotter skänkte en stor kopparkruka till Helga lekamens gille i Stockholm. Hon var då änka enligt ”Handlingar rörande Helga lekamens gille i Stockholm, del I, sid 85:

 

”Frw Margareta relicta Örian Carlsson militis soluit magnam amphoram cupream.”

 

 

  

Örjan Karlssons minnessten vid Hackås kyrka

 

Gifte och barn

 

Barn med okänd kvinna:

 

Karl @ Örjansson Skanke. Född omkring 1440 i Hov, Hackås (Z) [6] .
Död 1484 i Hov, Hackås (Z) [7] .

 

Gift efter 1449 [1] .

Margareta Jönsdotter. Född [1] .
Död efter 1477-08-06 [8] .

Styvbarn:
Gjord Petersson. Död efter 1490 [8] .
Knut Petersson. Död före 1490 [8]

 

Källor

1.    Skanke ätten, Roger de Robelin sid 30, Tab 16

2.    DN XIV 109, 1470

3.    Skanke ätten, Roger de Robelin sid 26, Tab 3

4.    Skanke ätten, Roger de Robelin sid 26, Tab 1

5.    DN III 742, 1438

6.    Skanke ätten, Roger de Robelin sid 31, Tab 17

7.    DN III 965, 1488

8.    DN III 917, 1477

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd 2018-04-26 med hjälp av Disgen version 2016.