Ansedel Olof Sjulsson
1650-
Född omkring
1650 i Ansjö, Hällesjö (Z) [1] .
|
Olof Sjulsson
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
Levnadsbeskrivning
Olof blir vid ett Extrating i Hällesjö den 11
januari 1670 dömd för ”mökränkning” efter att han ”lägrat sin tridie männingh”.
Hon, Ingeborg Persdotter, blev med barn men berättade inte för någon annan än
Olof att hon var det. Hon födde barnet själv och slog sedan ihjäl barnet och
gömde det. Hon blev dock påkommen och hon dömdes till döden för mord. Olof
frikändes från inblandning i mordet men fick böta 40 Rdr för ”mökränkning”.
Här början av tingsprotokollet i original,
dock är hela protokollet med som avskrift:
:
”Dato, angaff ländzman Hans Erichsson i
rätta, huruledes han dagen för juuhlaffton ähr kommin utj erfarenheet, att drängen
Oloff Siulsson i Ansiöö, har lägrat sin tridie männingh, Ingebor Pährsd:r, utj
Ansiö by, och aflat tillhoopa barn, hwillket födes den 16 decembris 1669 om
mårgonen, sedan manfolcket hafwa gått till Ragundz tingh, som hölltz d. 17 och
18 decembris, och be:te barn sedan lagdt å lönn utj en badstugu swahla, och aff
gode mäns besichtigande förmehnes wara aff modren mördat.
Ingebor Pährsd:r födder utj Ragundz sochen
och Kullstad by, om sine 19 åhr, föreställtez, och alfwarligen tillfrågandes,
huru med detta sitt foster tillgångit ähr, och hwillcken som rätta barnefadren
ähr? Hwillken giorde föliande bekännelsse, nembl. först hafwa tient här utj
Ansiö by hooss sin moderbroder Siul Erichsson uthj 7 ½ åhr, och omsijder haf:r
Siul Oloffssons son, Olof Siulsson som boor i samma by, förleden martij månad
1669 några dagar för Gregorij marknadh kommit till sigh utj fähuusset, som
på fäähuuss skullan lågh, med sin syster Karin Pährsd:r om sine 14 ½ åhr, och
Oloff lagdt sigh hooss henne, dher öfwer natten, men den gången häfdade han
henne icke uthan sedan hafwer Oloff gådt [fol. 134v] till Ingebor Persd:r
esom offtast på be:te fähuus skulla och hafft samman blandelsse med hwar andra,
och aflat tillhoopa barn, hwillcket hon barnet, på be:te rum och fähuuss
skulla entligen födt haf:r, förleden 16 decembris uthj dagningen, ingen
pehrsohn warit där hooss henne, utan som hon föregifwer, warit dötfödt.
Sedan legat dher hooss henne in till
middagen, då hoon opstigit, gångit sedan uth aff fähuuss skullan, och deth
nakuter burit utj badstugu swallan dher neder lagdt iblandh hamp-angner,
hwarest det lågh in till afftonen, in till gårdz qwinfolcken kunne förstå, eij
wäll tillståå, sedan har Ingebor gångit från badhstugu swallan inn till stugun
och tagit sin huusbondes Siul Erichssonz barn utj sine knää, förblifwandes inn
j stugun en lång stundh, men sedan begifwit sigh till fähusset igen och satt
sigh å skullan och emedeller tijdh haf:r pigan Elin Pärsd:r mött henne Ingebor,
då hoon gick från badstuguswallan, förmärkiandes så för sigh sielff underligit
wara, at hon tillförende war något tiocker, men då så smahl, gifwandes sådant
tillkänna för sin moder h:r Gertrudh Nillsd:r då hon tagit sine granhustrur med
sigh nembl. Oloff Siulssons moder, Anna Pährssd:r och Siul Erichssonz nygiffte
hustru, Sussanna Månsd:r gåendes så alla tre till fähusset, och hårdeligen
tillsporde huru det tillstodh med henne och hwadh henne felade? Hon nekade j
förstone eij wara skyldigh till dhe tankar som dhe draga till henne, nödgas så
dhe häckta opp hennes tröija och brösten probfwa, om hon har födt något foster,
då hon omsijder bekände, be:te foster lagit utj badhstugunswallan in under
hampangnerne, taga be:te foster tillbaka, in j stugun hwillcke oppå tillfrågan
betyga, eij annat kunna förståå än eij wara ett full gångit pillte barn,
hafwandes sin fulla skepnad och ett sååhr mitt bak på ryggen jempt medh
wecklijfwet, eij annat kunna see och förståå ään Ingebor haar hafft någott
hwast hwar medh hoon kunne något ondt uthrätta j sielfwe såret, wahr [fol.
135r] fuller intet blodigt, förr dhe hadhe lijket in j stugun, at inswepass in
utj ett lakan, då först begynte blodh uthkomma, sedan det utj warman een stundh
warit.
Till qwinnornes bekännelsse nekar Ingebor,
föregifwandes, att när hon det baar utj bad-stugu swallan, har barnet fallit
uhr händerna, och kan hända råkat på en sten, hwillket hon sedan förnam haffwa
be:te såår, derför åstadh skickades 4 st:n tolfmän, Jon Essbörsson, Biör
Jonsson, Mårten Oloffsson och Oloff Jonsson i Lien, som be:te foster tillijka
med qwinnorne besichtigade, hwillke betyga hafwa ett såår 2:ne finger bredh,
och diupt, förmehna wara ett knijffsåår och icke något steensåår, som Ingebor
stadigt påståår, dock hafwer det sigh förändrat, sedan qwinnorne förste ressan
besågo wara större och blodhristnat.
Ingebor frågades, om Oloff Siulsson har warit
med henne i rådh, at förgiöra eller lägia fostret j lönn? Hwar till hon nekar,
uthan detta bekänner, att hon esomofftast, sedan hon ähr blifwit hafwande, rådh
fördt med honom, huru hon skulle bära sig åth? Då hon det swaret haar bekommit,
gif digh Gudj i wålldh du skall blifwa försorgder, låfwandes så hänne
ächtenskap; men Gudh bättre kommit för henne detta eelaka rådet, be:te foster
eij framburit, uthan som bemält ähr, tillgångit, eij heller för någon j
granngårdarne för födzlen oppenbarat, hwillke oppå alfwarligen \till/frågan
inständigt neka eij förstådt Ingebor warit hafwande, uthan förmendt henne hafft
denn siukdomb som hon förledne sommar, med fångh eller fehl skiuka 14 dagar
effter midsommaren war befängdh med och låångh måhlööss, då hon omsijder lätt
kalla till sigh cappellanen wällärde h:r Hans Bröms at besiökia sig med herrens
nattwardh, hwilket hon bekom, men giorde eij eller denne bekännelssen derföre
hafwa folket i gran-gårderne, som hennes huusbonde folck [fol. 135v] eij annat
förstådt, warit af samma siukdomb bekajat, och detta omgängie med Oloff
Siullsson eij förstådt.
Oloff Siulsson om sine 20 åhr, födder i Ansiö
by, dher denne Ingebor tient haf:r, bägge ähre till tridie leden kombne,
bekänner som Ingebor, hafft sammanlagh tillhoopa förledne Gregorij tijdh 1669
utj martij månadz begynelsse och aflat tillhoopa barn, sedan och så esomofftast
dher effter hafft olåfligit umgängie med hwar andra; och när Ingebor haar
förstådt sigh warit hafwande, rådhfrågat Oloff, huru hon skulle bära sig åth,
då han henne altijdh swarat och förmahndt gifwa sigh Gudj i wålldh,
försäkrandes henne taga till ächta, och försöria aff dhe ringa medel han kunde
hafwa, hwillket Ingebor det samma tillstår Oloff \så/ sagdt. Oloff bekänner
fuller för ingen oppenbarat, hwarken för sine förälldrar eller andra i
grangården, mindre för Ingebors föräldrar för barnetz födsel skulle hafwa något
beställa med henne, uthan sins emellan hållit dölt, skiutandes bägge på sin
owettenheet, eij bättre förstådt sigh.
Rätten förmendte Ingebor åthskillige reessor
att bekänna rätta sanningen, huru med detta fostret tillgångit ähr? Hwillken
som för inständigt påståår barnet wara döttfödt, hafwandess hooss sig från
mårgonen intill middagen, och sedan det burit j badstuguswallan, när hon tijt
kommit, fallit uhr händerne på en sten, och widh samma tillfälle bekommit detta
såår.
Detta ärendet lades till nämbdens
ompröfwande, hwilke effter denne saakz beskafwenheet eij befinna hennes
bekännelsse sann wara emedan det omständeligen syn[t]hees wara lijkt ett
knijffsåår och icke något steensåår, som hon föregifwer. [fol. 136r]
Hwarföre kan denne ringa rätten Ingebor från
detta barnemordh eij befrija; uthan såsom hon för ingen före eller i födzlen
har oppenbarat, mindre för sin siähla sörjare då hon in julio berättades med
herrans högwördige nattwardh warit hafwande, och omsijder lagdt det å lönn,
saker wara till döden, effter 2 cap. Högmåhls b. L.L. och Kongl. Maij:ttz
uthgångne placat om barnamordh; och såsom Ingebor tager Oluf alldeles frij,
eij warit med sigh utj rådh, uthan hon \alldeles/ tager på sigh warit wållande,
frijkännes han af denne ringa rätten, alldeles för mökränchningh,
plichtar 40 m:k effter 3 cap. Gifft b. L.L. Angående skyllskapen som Oloff
sigh försedt haf:r med deth öfriga, remitteres underdåhn ödmiukaligeste utj
denne höglofl. Kongl. hoffrättens högwijsse resolution och widare omdöhme
sålunda wara korteligen ransackat, etc.”
Källor
1.
Ragunda Ting 1670-01-11, Hällesjö
2.
Hällesjö DB, C:1 (1689-1757) sid 59, 1705
3.
Familjer i Hällesjö sid 19, Ansjö
4.
Jordebok 1655 sid 320, Ansjö, Hällesjö (Z)
5.
Mantalslängd 1645 sid 86, Olle i Ansjö
6.
Hällesjö DB, C:1 (1689-1757) sid 25, 1690
Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd
2020-10-25 med hjälp av Disgen
version 2016.