Ansedel Jonas § Ingelsson Björkman
1671?-
Född beräknat
1671-01.. [1] .
Begravd 1697-08-22 i Handog,
Lit (Z) [1] .
|
Jonas § Ingelsson Björkman |
|
|
|
|
|
|
|
|
Levnadsbeskrivning
Jonas finns omnämnd när han förolyckades i
samband med att han, brodern Johan och
en furir Ryss var i skogen för att ”updraga några elgzledh” enligt Lits Ting 20,
22 och 23 november 1697 §23:
”23. Såsom förledhen augus. månadh corporalens
Ingel Jonssons son i Handog Jon Ingelsson,
om sine 20 åhr, är ynkeligen och hastigt omkommen, i
det att furrijaren Ifvar Ryss med corporalens
2:e söner Jonas och Johannes, hadhe om morgonen folgz åth till skogz att
updraga
några elgzledh, och huru olyckan tilkommit,
är Jonas af ett elgzspiut igenomslagen och straxt
dödh blifwen, och ehuruwäl Ingel Jonsson icke kunde
derföre misstänkia furrijaren, som skulle
han der till wållande wara, mindre att det
med hans willia hade skedt, efftersom de bägge
woro goda wänner och furijaren hans gossar
altid älskat, så hade lell corporalen eij underlåta
kunnat, denne olyckl. händelsse tingzrättens
ransakning och omdöme underställa.
Furrijaren Ryss blef här på förekallad med
alfwarsam förmaning sanningen att
bekienna och dher wijd intet fördöllia, då
\han/ aldraförst beklagade, att han skulle råkat wara
med wid detta ynkelige tilfälle, och dhen
andres älende beskoda, men betygade dher hoos,
som han och på det högste bedyrade, att han
der till intet wore wållande, uthan berättade
saksens sammanhang således, att han med Ingel
Jonsson hade giller tillhopa, då sände Ingel
Jonsson för sig åstad bägge sönerna Jonas och
Johannes. När de nu hade dragit upp 8 st. led
\el. giller/ och kommo till det 9:de, bad
Jonas brodren Johan gåå föruth till slotten, som eij war
långdt dher ifrån. Detta 9:de gillret gick
och fort upp och war mäst bestält, allenast att kolfwen
skulle fastbindas, då furrijaren der till lagat
till redz en widia, den Jonas kastade till honom. I
det att furrijaren bockade sig neder effter
henne, hade gillret af sig sig sielfft slagit lööst,
gåendes intet kolfwen ända fram, ...
... på hwilken händelsse han ingen skada
giordt, uthan
på sijda tijt Jonas stodh, och honom genom
wänstra sidhan in i lifwet wijd pass ett qwarter, då
Jonas ropat till, Gud nåde mig, fallandes så
omkull, och wille sielf draga uth kolfwen, och
såsom Johan war allenast ett musqveteskott
kommen från dhem, ropade furrijaren honom,
hwilken och straxt sig tilbakes begaf, och
effter Jonas begiäran h[i]elpte furrijeren taga uth
spiutet, då tarmarna fölgdt medh. Då hade Jonas intet stort talat, utan bedit
brodren hälsa föräldrarne
god dag, sedan hade \de/ tagit kläderne af
sig, och lagdt under och öfwer honom, förfogandes
sig sedan heemåth effter hielp att fördzla
Jonas heem, men när de kommo tilbakas
war han dödh. Tog afträde.
Och inkallandes brodern Johannes, om sine
14 åhr, \hwilken/ instämde med furijaren
i dess relation om de 8 gillrens upsättiande,
och huru han effter brodrens begiäran hade
gått föruth till slotten, och när han kommit
et stycke, hade \han/ hördt stången slog till och
brodren illa ropa och sig ynnka, hwar på
furriaren honom ropat tilbakas. När han tijt kom låg
brodren och spiutet drogo de uth, förmåendes
han ingenting, uthan bad honom hälsa föräldrarne
god dag. Furrijaren hade han ingen skuld
gifwit uthan bedit, herre Jesu, anamma min
ande, och fast än furrijaren bedit honom
blifwa qwar hoos brodren, till dess han lupe heem
effter hielp, så tordes han dock icke för
bäfwan \skull/, uthan fölgde med furijaren heem åth,
då brodren än lijtet lijf hafft, men död när
dhe andre kommo tilbakas, dhem fadren sände tijt,
brodren at afhämpta. ...
... Corporalen Ingel Jonsson tilspordes än
wijdare om han hade flere wittnen ell. skiäl, som
någon uplyssning gifwa kunde, hwar till han
swarade näij. Q. om han då har någon misstanke
om furrijaren, at han skall til sonens död
wållande wara? Swarade näij, effter de altid warit
goda wänner och furrijaren honom all wänskap
bewijsat.
Furrijaren beklagade med gråtande tårar att
han skall kommit att wara tilstädz wid denne
olykan, contesterandes in för Gud sin
oskyldighet, att han uti ingen den ringaste måttan woro
här till wållande. Och effter det icke war
mehra att påmina, dy, sedan ransakningen war upläsen,
företogz detta till doms och resolverades.
Att såsom hwarken corporalen Ingel Jonson,
som målsägande är, påstår, eij heller några
andra skiäl och omständigheter finnes som
gifwa anledning dhe[r] till att furrijaren
Ryss, skall till dhenne olykel. händelssen
wållande wara, uttan fast mehra har fadren Ingel
Jonsson sig förklarat, det han sådant icke
kan furrijaren tilläggia, emedan de altijd warit goda
wänner, och furrijaren welat hans söner wäl,
efftersom icke heller Jonas har, som brodren
berättat, gifwit furrijaren någon skuld uti detta,
och fördhenskull wid så beskaffat saak, kan
häradzrätten eij annat, än furrijaren Ryss
uti detta mål befrija, dock så att i anledning af det 5
cap. Dråpmålab. med wåda L.L. \han/ skall
böta halffemte [90] m:k, hwilket alt med underdånödhmiukaste
wördnad under högl. K:l. hofrättens högwisa
omdöme lembnas.”
Begravningsboken 1697 i Lit (Z), sid 15:
Döde och begrafne 697 / Jonas Ingelsson i Handog,
född / af ächta Säng. Lefwat berömbligit, / blef död af en oförmodelig händelse
för ... / älgzleed begrafen d. 22 Aug. aetas 26 åhr / 7 månar och 13 dagar.
Test. 20 öre Smt
Källor
1.
Lit (Z) DB 1694-1726 C:1 sid 15, 1697
2.
Lit (Z) DB 1694-1726 C:1 sid 128, 1716
3.
Lit (Z) DB 1694-1726 C:1 sid 20, 1698
Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd
2018-04-26 med hjälp av Disgen
version 2016.